Andetaget är fantastiskt. Det är det första vi gör när vi kommer hit och det sista vi gör när vi lämnar den här kroppen vi fått som farkost en liten stund. Och längs vägen följer det oss alltid. När vi blir medvetna om det kan det hjälpa oss på så många sätt. Jag vet ingenting som är så hjälpsamt för att lugna mig som att bara ta några djupa andetag för att landa tillbaka i kroppen när det rör sig för mycket och jag känner mig stressad/arg/frustrerad... eller vad känslan nu är. Så här är tre övningar som kan hjälpa, i alla sin enkelhet är de helt fantastiska. Inte minst om man har tid att testa alla tre, gärna direkt efter varandra. Men oavsett är de små, fina guldkorn att stoppa i fickan för att ha med när du behöver<3.
RÄKNA ANDETAGET Börja med att andas in sakta så att du ger andetaget möjlighet att djupna utan att du forcerar eller pressar in luften. Samtidigt räknar du långsamt 1, 2, 3... och landar på den siffra du landar på när lungorna är fyllda. Andas sedan ut samtidigt som du räknar upp igen (1, 2, 3...) och försöker landa på samma siffra eller högre som du hade vid inandningen. Efter ett par sådana andetag kan du aktivt låta ut andetaget bli längre än vid inandningen, kanske landar du på t.ex. 4 på inandning och 8 på utandningen. Innan jag avslutar lägger jag gärna händerna på kroppen för att komma tillbaka ännu lite mer i mig och påminner mig om att jag är här för att älska både mig och dem omkring mig, att det inte alltid är så enkelt och att jag är bra oavsett, men också att oavsett vad som händer sig så är det inte värt att strida för utan att istället välja kärlek. Inte sällan betyder det att vara snällare och släppa kraven på mig i stunden. Det första steget är oftast det svåra. När stressen rusar som ett tåg åt ett håll så kan det vara rätt utmanande att få sinnet och tankarna att inte vilja fortsätta gå full-steam framåt, men försök att vara tålmodig och se att det är en del av processen. (Och bland behöver vi faktiskt släppa ut lite ånga först för att komma ner i varv, men det sparar jag till en annan post)
FOKUSERA PÅ MELLANRUMMET Börja med att bli medveten om ditt andetag och hur det rör sig ut och in genom näsan, ungefär som en våg vid en strand. Kan följa det hela vägen in i kroppen och tillbaka hela vägen ut på utandningen. Se sedan om du kan hitta det lilla mellanrummet mellan inandning och utandning. Det lilla stilla ögonblicket innan andningsvågen vänder och se om du kan vara kvar med din närvaro där, även när nästa andetag kommer så att fokuset hela tiden är på att fånga stillheten mellan andetagen. Här behöver vi vara lite mer nere i varv redan innan, men då är det ett fantastiskt sätt att komma tillbaka till nuet och öppningen som finns precis här bortom tankar och framåt. När vi landar i stillheten i det här ögonblicket så öppnas en hel värld där inga problem längre är problematiska och där ingenting längre behöver lösas. Istället öppnas ett hålrum, ett varande, i vilket vi får möjlighet att landa och från vilken vi får distans från våra reaktionsm(o)nster och klarhet för att välja någonting annat. Det är en jättefin övning att ta med till meditationskudden, men fungerar lika bra t ex i det lilla hålrummet innan det är dags att kliva ur bilen.
VAD ANDAS MIG? Det här är också en övning som behöver sitt lugn, kanske är det i slutet av en meditation eller under savasana i slutet på yogaklassen. Det går ut på att du först blir medveten om ditt andetag så som det naturligt rör sig i kroppen, helt utan att du påverkar det på något vis. Bara tillåt andetaget att röra sig så som det gör. Det är lättare sagt än gjort och jag behöver oftast ge det en stund. Andetaget är ofta mycket grundare och mindre när jag helt släpper taget. Därifrån så går du närvaron till diafragman, platsen i övre delen av magen där mage möter lungor och fråga dig själv; "när jag helt släpper taget, vad andas mig då?" En mycket mjuk energi, så självklar och välbekant finns där, men också så oerhört fylld av kärlek. Första gången jag gjorde den här övningen efter att ha fått den av mina guider så låg jag och grät en lång stund bara för att kärleken som fanns i den energin var så vacker och jag minns hur jag gick som på moln en lång stund efteråt. Och minns att den energin finns där alltid, även när vi glömmer den, genom varje andetag. (Också om vi aldrig hittar den, för det kan som sagt ta lite tid ibland och många gånger hittar jag den inte även idag när jag försöker)
Tre övningar att ta med. Hoppas att det ska vara till hjälp för dig och tänker du på någonting så tveka inte att fråga. Var rädd om dig, hela dig. Ett litet steg i kärlek i taget<3